Ja, då drar vi äntligen igång med rasbiologin. I människosamhället ska man aldrig dela in folk i raser eftersom det är ett jävla oschysst beteende utan några vetenskapliga grunder och med noll ballhetspoäng. I kornas värld finns det däremot ingen rasistisk eller kolonial historia och alla kosorter lever med samma rättigheter och på lika villkor. Därför blir ordet ras bara ett uttryck för att rent objektivt beskriva hur en ko ser ut och var den trivs bäst, helt utan värderingar.
Vilken härlig kosort ska vi börja med då? För att ingen ska priviligeras på ett otillbörligt vis och för att mitt eget högst mänskliga men normativa tänkande inte skulle komma i vägen för rättvis representation lät jag slumpen avgöra. Detta genom att klicka vilt på wikipediasidan om ‘nötkreatur’ tills jag hamnade på en underartikel. Idag föll lotten, eller ödet om man så vill, på Svensk Holstein!
Och vilken ko! Svensk Holstein eller Svensk Låglandsboskap(SLB) är vårt avlånga lands allra vanligaste mjölkko. Låt oss titta närmre på statistiken som jag idag tagit från http://www.svenskholstein.se (Tänkbart att denna källa ej kan betraktas som fullständigt opartisk, men tro det eller ej så verkar det bara vara mjölkbönderna själva(och jag då) som har intresse av antalet mjölkkor på svenska gårdar.)
Antal SLB-kor i Sverige 2006 331070
Antal SLB-kor i Sverige 2007 298809
Antal SLB-kor i Sverige 2008 292334
Trots en kraftig minskning i antalet kor år 2006, som jag personligen tror kan härledas till ökad självmordsstatistik på grund av allvarlig posttraumatisk stress och nervsammanbrott efter galna kosjukan fem år tidigare, är det rent ut sagt EN JÄVLA MASSA KOR.
För att göra det hela mer greppbart kan man säga att det alltså är 51 gånger så många SLB-kor i vår nation som det är människor bosatta i Limhamn!
Givetvis stoltserar denna ko med en stor mjölkproduktion, men för en som är emot exploatering av bröstmjölk och för att djur ska slippa basera hela sin självkänsla på hur attraktiva de är för någon benskör unge med kalciumbrist vill jag trycka på andra kvalitéer.
Till exempel är denna ko mycket tacksam att måla av då den pryds av det svartvita fläckmönster vi alla känner till så väl. Detta gör att de inte smälter in i sin omgivning så att du slipper försätta dig i en situation där någon tror att du på din dyra akvarellkurs bara lärt dig måla en äng när du i själva verket har bemästrat hantverket i att måla en ko på en äng. Men se upp så att du inte gör avbildningen av denna 700-kilos ko för rund i kanterna då det är dåligt för dess självkänsla(nej, även om kovärlden är fri från rasism är den inte fri från sjuka kroppsideal) och höjer sannolikheten att någon tror att du målat en fotboll med ca 170%(obekräftad statistik).
Det allra bästa med just denna ko måste nog ändå sägas vara att den är så himla vanlig. Detta är en riktig arbetarklassko, inte så fin i kanten, en ko som kan rabbla jantelagen i sömnen, en ko av folket. Helt enkelt: en alldeles vanlig jävla ko ❤
Bildkälla: http://www.gronagardar.se
IDISSLA 