Svensk Holstein

Ja, då drar vi äntligen igång med rasbiologin. I människosamhället ska man aldrig dela in folk i raser eftersom det är ett jävla oschysst beteende utan några vetenskapliga grunder och med noll ballhetspoäng. I kornas värld finns det däremot ingen rasistisk eller kolonial historia och alla kosorter lever med samma rättigheter och på lika villkor. Därför blir ordet ras bara ett uttryck för att rent objektivt beskriva hur en ko ser ut och var den trivs bäst, helt utan värderingar.

Vilken härlig kosort ska vi börja med då? För att ingen ska priviligeras på ett otillbörligt vis och för att mitt eget högst mänskliga men normativa tänkande inte skulle komma i vägen för rättvis representation lät jag slumpen avgöra. Detta genom att klicka vilt på wikipediasidan om ‘nötkreatur’ tills jag hamnade på en underartikel. Idag föll lotten, eller ödet om man så vill, på Svensk Holstein!

Och vilken ko! Svensk Holstein eller Svensk Låglandsboskap(SLB) är vårt avlånga lands allra vanligaste mjölkko. Låt oss titta närmre på statistiken som jag idag tagit från http://www.svenskholstein.se (Tänkbart att denna källa ej kan betraktas som fullständigt opartisk, men tro det eller ej så verkar det bara vara mjölkbönderna själva(och jag då) som har intresse av antalet mjölkkor på svenska gårdar.)

Antal SLB-kor i Sverige 2006                331070
Antal SLB-kor i Sverige 2007               298809
Antal SLB-kor i Sverige 2008               292334

Trots en kraftig minskning i antalet kor år 2006, som jag personligen tror kan härledas till ökad självmordsstatistik på grund av allvarlig posttraumatisk stress och nervsammanbrott efter galna kosjukan fem år tidigare, är det rent ut sagt EN JÄVLA MASSA KOR.
För att göra det hela mer greppbart kan man säga att det alltså är 51 gånger så många SLB-kor i vår nation som det är människor bosatta i Limhamn!

Givetvis stoltserar denna ko med en stor mjölkproduktion, men för en som är emot exploatering av bröstmjölk och för att djur ska slippa basera hela sin självkänsla på hur attraktiva de är för någon benskör unge med kalciumbrist vill jag trycka på andra kvalitéer.
Till exempel är denna ko mycket tacksam att måla av då den pryds av det svartvita fläckmönster vi alla känner till så väl. Detta gör att de inte smälter in i sin omgivning så att du slipper försätta dig i en situation där någon tror att du på din dyra akvarellkurs bara lärt dig måla en äng när du i själva verket har bemästrat hantverket i att måla en ko på en äng. Men se upp så att du inte gör avbildningen av denna 700-kilos ko för rund i kanterna då det är dåligt för dess självkänsla(nej, även om kovärlden är fri från rasism är den inte fri från sjuka kroppsideal) och höjer sannolikheten att någon tror att du målat en fotboll med ca 170%(obekräftad statistik).
Det allra bästa med just denna ko måste nog ändå sägas vara att den är så himla vanlig. Detta är en riktig arbetarklassko, inte så fin i kanten, en ko som kan rabbla jantelagen i sömnen, en ko av folket. Helt enkelt: en alldeles vanlig jävla ko ❤

Bildkälla: http://www.gronagardar.se

 

Nötkreatur

Är ni, liksom jag, fascinerade av att det finns så många olika sorters kor? Är ni liksom jag, totalt ovetande om vad dessa sorter egentligen heter?

Hundar har man ju koll på, varenda fjant känner till pudel, tax och dalmatin. Den riktigt beläste kan säkert imponera med anatolisk herdehund eller wachtelhund men det räcker ju för bövelen med förgymnasial utbildning för att veta skillnad på en mops och en bulldog. Det är samma sak med katter för den delen, visst kan man nämna fler hund- än kattraser, men inte är det omöjligt att på rak arm dra till med både perser, bengal och norsk skogskatt.

Kor däremot, kan inte ens jag, som inbiten kofantast, nämna en enda sort av. I nuläget är mitt bästa sätt att beskriva vilken typ av ko jag refererar till att använda väl beprövade uttryck som ”fläckig” och ”lite mindre fläckig”. Men inte kan man skriva någon akademisk avhandling med det språkbruket.

Detta inlägget riktar sig till alla er där ute som, precis som en annan, har en kokunskap som sträcker sig föga bortom ”kossan säger mu”. Visst vill även ni lära er något annat än det dravel man lärde sig i pauserna mellan fruktstunderna i förskolan för att ens klasskamrater var en samling obildade babianer utan behov av verklig intellektuell stimulans? För er och för min egen skull skapar jag därför en ny kategori på bloggen:

Veckans nötkreatursras

Nästa gång ni läser något här på bloggen är det alltså lite härlig jävla folkbildning. Ha det fint tills dess! ❤

VÄLKOMMNA

Jag har burit på denna idé så länge nu. Vänt och vridit på den inuti huvudet, betraktat den från alla olika perspektiv. Jag har trott och jag har tvivlat.

Idag tar jag modet till mig. Den fjärde juni 2016 kommer, om inte gå till världshistorien, åtminstone vara en milstolpe i mitt eget liv. Denna lördag är den lördag jag tar första steget på en lång resa med mina egna drömmar som mål. Kommer det att gå vägen? Kommer jag orka? Är detta ens möjligt? Frågorna är många och svaren få. Jag har ingen aning om vart jag är på väg, men för första gången på länge känner jag att jag är på väg någonstans. Kanske mot en avlägsen destination där jag kan arbeta med min passion. Kanske mot en krossad framtidsdröm och ett sårat ego. Det spelar väl egentligen ingen roll. Det viktigaste måste ändå vara att våga.

Så här är den nu, allt jag kämpat för: Idissla, den enda svenska kobloggen som inte drivs av en mjölkbonde.

Välkomna att följa mig på min resa! ❤